Vickan..

jag var på fest en gång i påsk och det satte sina spår --> tjejvättern (som vanligt undrar man vart alkoholen får sina idéer från)

men då är det klart, det var ingen fylleidé som försvann som de flesta andra för nu ska vi tydligen cykla tjejvättern.

vi var inne på vätternrundan men vi insåg att vår ambition inte räcker ens halva rundan. tjejvättern var då perfekt. 10 mil på cyklel i solen med massa härliga tjejer överallt. vi ska dricka saft och äta bullar längst hela vägen. ett härligt fotbollsgäng ska ge sig ut på vägarna och få frukansvärt ont i röven och undra vad fan vi håller på med. men det lär det vara värt när vi sen ska skratta åt oss själva och vår idée på festen på kvällen.

träna innan? 30 mil är det tydligen stark rekomendation för. tror du vi kommer träna? nej va? men de andra spelar ju iaf fotboll flera ggr i veckan. jag borde nog röra på mej lite mer så de inte behöver vänta på mej allt för mycket men det är nog lugnt. här ska vi inte vara seriösa.

men måste erkänna att det är egentligen idiotiskt att betala en jävla massa pengar för att cykla sig död och få lite saft och banan längst vägen för att sedan bli serverad potatisbullar av boren dam vid målgång. vi skulle ju lika gärna cykla dessa mil själva och ha trevligt? men nej, blir inte samma grej och blir inte lika skoj, tror jag, inte i närheten. men egentligen är det lite konstigt..

den cykel som ska ta mej från start till mål och som jag självklart valt med omsorg blir... mammas tantcykel. kan det bli bättre än så?

fast 10 mil är faktiskt inte så långt egentligen. och vi har en enda målsättning och det är att skratta oss genom rundan, dricka saft och äta bullar och det målet når vi nog ganska lätt.

men jag trodde iaf ALDRIG att jag skulle tillhöra den skara som gör detta frivilligt... även fast jag är från motala!

.. och den 7 juni får vi beviset!