Vickan..

det finns många tankar i mitt huvud om min framtid just nu. det är faktiskt inte helt klokt! iväg ska jag, helst på ett sätt om allt går vägen, det vet man inte. jag lär väl hinna ångra mej 10 000 ggr också, annars finns det tusen andra saker jag vill göra också. nu tar vi en bit i taget så löser det sig alltid.

kräftskiva stundar och mycket annat tok med mina kära. har iaf haft underbara dagar hemma där jag lyckats klämma in en hel del fikan, två biovisningar, promenader, kära återseenden, fotboll och mys, trivs som fisken. och det är inte slut än.. mer kaffe lär det väl bli.. och fest i helgen, kräftskiva med bl a kalmarfolk som tittar hit och det kan man ju inte missa, kan bli skoj, det drar i min alkoholnerv efter 2 veckors uppehåll också. tar väl igen det i gbg, skulle jag tro, kan bli galet.

nån som vill skjutsa mej till stockholm på måndag eller kanske bara har vägarna förbi och en plats kvar så jag kan hänga på? hehe

går det förlåta?

kan nån lära mig att förlåta?



then tell me but don´t hurt me anymore.

på tisdag ska jag på intervju, en intervju om att jobba med barn, utomlands, och ordna massa sportaktiviteter. fatta vad gött. men det finns saker som håller mej kvar, speciellt två, dom börjar på p och s.

jag tycker det är läskigt med känslor till människor men samtidigt helt underbart, fast det är väl ingen nyhet för någon iofs. det är stunder som igår som får en att vilja stanna klockan och bara njuta av allt som händer. och det är väl såna stunder man ska ta tillvara på och tänka tillbaka på när det blir nattsvart igen. trygghet och att känna sig omtyckt är väl det viktigaste av allt? behöver inte vara mer än så, tack!

känslor förändras till våra kära och våra vänner också. man märker tydligt vad som kan hända när förändringarna tar deras liv. det är synd, men det är fakta. jag kommer överleva men det är förbannat tråkigt, det som en gång var kommer aldrig igen, that´s life i guess. 

en stor förändring kommer ske i mitt liv hur som helst, min sofia flyttar till mej igen och kan man vara mer nöjd?

jag har ju semester också, även fast jag inte vill, jag vill jobba mer, konstigt? jo, fått höra det. jag trivs så himla bra på jobbet så det är inte sant och jag kan inte beskriva hur mycket jag lärt mej om människor och alla problem och dilemman på bara en månad. så otroligt givande och lärorikt.

jag håller fortfarande tummarna för min och lisas utlandsresa. ha, kan bli bästa nånsin!
göteborg nästa vecka lär ju inte bli lugnare, familjen samlas igen. så gött!

i will never forget you..

ta hand om varandra.

mycket här hänt en sist. det har varit midsommar som man kan förkorta såhär: 
fredag- fest i motala med 50 personer och fylla, sång, sår, blod, dans och skratt, och ett par glasögon fattigare.
lördag- stress till öland med frida. huvudvärk, strand, husfest, tokigheter, bastubad.
söndag- huvudvärk, huvudvärk, feber, huvudvärk, huvudvärk, tårar som sprutar --> akuten, morfin, röntgen.
och så var man sängliggandes några dagar. en lyckad helg, mhmm, på sitt sätt kanske? grymt kul hade jag och den kommer man minnas, iaf fredagen av en anledning. söndagen är väl svårglömlig också. nu vet jag vad smärta är på riktigt.
bästa är på söndagen när frida ringer och har ångest:
- hur mår du? förlåt för jag bara tjata om att du var bakfull? med den ynkliga rösten och allt tjat om bakfylla var hon sötare än nånsin.

när man piggna till så blev det både en sväng till karlstad och motala. hur bra vecka som helst! jag gillar karlstad och jag gillar motala (på sommaren och med mina vänner där ska tillläggas). man inser hur mycket man saknar människor och allt runt omkring en. karlstad är en fin stad med fina människor. dialekten kan vara det mysigaste nånsin?

sen var det dags för kalmar igen och jobb. jag trivs som fisken i vattnet och jag börjar komma in i det! så nu är det mest jobb på schemat framöver.. göteborg den 14-17 augusti ser ja framemot väldans, då är det du och jag igen pärlan, med vår älskade familj. :)

aja, blir inte roligare än såhär!

hultsfred är över och familjen är splittrad. sorgligt men det var en helvetes go resa.

pärlan och jag anländer på onsdagskvällen och tycker vi ska vara smidiga och hitta bästa vägen till funktionärscampingen, vi insåg efter ett tag med tons tunga väskor att vi är helt fel ute och får gå och svära ett antal km till. tillslut kom vi fram och då var det ju självklart mörkt. vi som aldrig satt upp ett tält skulle göra det i mörker, men fan så impade vi blev av varandra. många goa skratt. sen lugna vi ner oss med en öl för att sedan jobba till åtta på morgonen. sen var det dags för att sova och det var då allt börja...
vaknade efter en halvtimme till dunkande musik och skrikande karlar, FY FAAN! lite senare under morgonen går dessa människor förbi vårt tält och vi är inte sena med att skrika FY FAAN tillbaka. självklart hade vi en trevlig pratstund som innehöll många blivande klassiska citat. de tittar sedan in i tältet och skriker " det är ju ni" haha, självklart var det våra jobbarkompisar som vi fulat och med på kvällen. familjen har bildats.

därefter flöt det bara på. vi drack, käka, fula oss på massa kortsaker på området och var bara fula och glada hela dagen och till sen natt. klockren dag! många härliga konserter kolla vi på och njöt. många skratt kan man minst säga. och så fortsatte det genom hela festivalen, vi försvann från varandra för att sedan umgås när vi hade gjort det vi skulle, typ, så självklart. tack andreas,crister och ERIK (jimmy) för att ni gjorde vår festival. fredags kvällen tillägndes en del med lite annat kalmar folk, riktigt trevligt det med. pärlan lämna mej ju ;) och det är jag så otroligt glad för.

lördagen blev det jobb igen, 20-02, pisstid men vi jobba ju mycket mindre än alla andra också så vi klaga inte.
det som var jobbigt var min förkylning och feber som slog till, bara ta en öl på det sa vi och det funka till man sluta dricka, usch. och för att inte tala om när jag kom hem. sängliggandes i tre dagar. har nog aldrig känt mej värre. (tack för allt, r)

kännetecken för hultsfred 08:
- FY FAAN (speciellt uttal)
- vart är ni ifrån?   - kalma   - va från ukraina?                bra ERIK (jimmy)
- pärlan, vad heter han nu igen? - (en viskande pärla) jimmy.   - va, erik? jaha.            och så hade jimmy ett nytt namn, bra vickan.
- fan vad du LÅT.              klockren pärlan.
- sitt inte där och tryck...
- fan ni tjejer slår ju oss med hästlängder..       high five pärlan!
- ruuunken, ruuunken, vaakna.
- fubic, fubic fuuubicen..

och något som alla måste uppmärksamma, det var pärlan som tappa bort nycklarna, INTE JAG :)

bäst i musikväg var, hmm. svårt. mycket som var bra. mycket nytt man fått upp ögonen för. rufus är ju underbar och hallelulja ska vi inte tala om. tack till björn som förgyllde den låten. the hives, ane brun, säkert, markus och mycket mer är ju kanon bra. robyn är grym live.
men takida och den där speciella låten, curly sue, som rör om så mycket känslor pga. en viss människas ord som förmodligen inte betyder nåt längre för denne. men det gör det gör mej, det var både jobbigt och skönt att stå och lyssna på publiken och takida, mäktigt. tack för sällskapet då också. säkert hade klockrena rader i en låt som var påfrestande också, men henne gillar vi allt mer. åhh, det var så mycket som var bra.

annars ska jag sluta skriva denna uppsats nu, finns bara för mycket att beräta och får ju omöjligt plats här. ett stort tack till pärlan för denna helg, love you, och till familjen. rickard ska ha en stor kram för allt, tack för att du fanns där i den stunden då jag behövde det som mest. du är bäst. och många många andra..

hultsfred hade inte bara bra saker med sej.. jag hade gått 2 steg framåt men nu hamna jag tre steg bakom igen. fan!

what have you done to me?


och du har inte en aning att jag tänker på dig precis just nu..

jaha, då ska man iväg till hultsfred med the pearl. ska bli skoj! jobba lite, men mest flumma och ha kul och träffa människor! men så kommer vi till det här man alltid måste göra innan man ska iväg, packa. hon och jag sitter mest och msn:ar om att vi borde packa. men varför gör vi det inte? jag blir tokig. PACKA NU, linda!

annars är det fotbollsträning innan, kommer knappt hinna träna men alla tillfällen måste tas. jag älskar att få ställa mej i mål och rädda några skott.

annars så måste ju nämnas att jag är så fjantig att jag blev tårögd igår när zlatan gjorde sitt mål, det är så viktigt. det är fan jobbigt att kolla när sverige spelar, pulsen är allt för hög, men det är ju det som gör em till det det är. denna månad kommer mest handla om fotboll faktiskt. hejdå grekland som en fin människa sa!

jag är nyfiken på hur sommaren kommer gå, en sak är säker iaf, det kommer gå jävligt fort. bara jag får tillbringa den med mina nära och kära är jag nöjd och det finns inga tvivel till det.

harrys i motala i helgen va lyckat. det återseendet jag fick då är inte att leka med, abslout inte. i´m stuck.

jag längtar till midsommar och något mer.. simple as that!

då ligger man här återigen på en madrass i ett tvrum men en hund som försöker ta all plats på denna genomnötta madrass. hon är nog bland det bästa som finns.

hamnade visst i uppsala för lite valborgsfirande i tisdag, jag skulle ju hem men ojdå. men fan vad jag inte ångrar det impulsrycket. kan varit bland det roligaste jag upplevt. bilfest, utgångar, champagnegalopp, silllunch, häng och en jäkla fest helt enkelt med hur mycket folk som helst. och det som gjorde det så bra var nog att jag åkte dit med kanske en typ 13 människor som jag inte kände alls och jag bara gillar sånt, kände ju bara två, eller okej, lisa var ju med och hängde också (vi bodde ju tydligen grannar, hehe). tack johannes och johan för allt tjat och för att jag faktiskt kunde följa med.

något jag funderat på är vem fan som kom på champagnegaloppen egentligen. höjdpunkten på dessa dagar är att gå in på en nation, köpa flera champagne flaska och spruta ner alla som står omkring dig. du ska abslout inte dricka utan du ska bara se till så alla bli så blötta som möjligt och det lyckades ju alla med. helt dyngsura dansa vi och slängde upp folk i luften. aja, nog om det. det är iaf en av de top tre saker jag gjort, kanske till och med bland det roligaste.

annars står man på dansgolvet och hänger och helt plötsligt knackar det på axeln, och där står alex svensson haha. hur kommer det sig egentligen, men vi hade kul när vi kom på våra upptåg under denna kväll. haha! och så är det välrdigt intressant hur man kan få plats 9 personer på en sådan liten yta vi hade. myspys kallas det.

nej, nog om detta. är bara så extas över att ha haft så kul och att ha fått komma bort på detta sätt. jag bara älskar´t, framförallt alla nya tokiga människor.

och nu till det andra som förgyller mitt liv till tusen nu. i torsdagsmorse när rösten totalt var borta och man mådde som man förtjänar ringer borentränaren:

- du spelar a-lags match på lördag, för du är väl hemma?

- okej sa jag med ett gigantiskt leende.

så nu sitter jag och väntar på att få åka. fatta att jag ska få spela lite igen, och fatta att jag är nervös. men löser sig, känns som det är lite deja vu på detta och det löste sig ju förra gången så. önska mej lycka till.

annars så försöker ju en av de bästa övertala mej att det är träning på måndag. och dealen är gjord också --> hand i hand och jag tränar :)

oj vad långt det blev, undra om ens man orkar läsa. aja, iaf ett bra tidsfördriv för mej. bra för mina nerver.

överraskningsfest ikväll med ju. kan bli riktigt kul.

jag var på fest en gång i påsk och det satte sina spår --> tjejvättern (som vanligt undrar man vart alkoholen får sina idéer från)

men då är det klart, det var ingen fylleidé som försvann som de flesta andra för nu ska vi tydligen cykla tjejvättern.

vi var inne på vätternrundan men vi insåg att vår ambition inte räcker ens halva rundan. tjejvättern var då perfekt. 10 mil på cyklel i solen med massa härliga tjejer överallt. vi ska dricka saft och äta bullar längst hela vägen. ett härligt fotbollsgäng ska ge sig ut på vägarna och få frukansvärt ont i röven och undra vad fan vi håller på med. men det lär det vara värt när vi sen ska skratta åt oss själva och vår idée på festen på kvällen.

träna innan? 30 mil är det tydligen stark rekomendation för. tror du vi kommer träna? nej va? men de andra spelar ju iaf fotboll flera ggr i veckan. jag borde nog röra på mej lite mer så de inte behöver vänta på mej allt för mycket men det är nog lugnt. här ska vi inte vara seriösa.

men måste erkänna att det är egentligen idiotiskt att betala en jävla massa pengar för att cykla sig död och få lite saft och banan längst vägen för att sedan bli serverad potatisbullar av boren dam vid målgång. vi skulle ju lika gärna cykla dessa mil själva och ha trevligt? men nej, blir inte samma grej och blir inte lika skoj, tror jag, inte i närheten. men egentligen är det lite konstigt..

den cykel som ska ta mej från start till mål och som jag självklart valt med omsorg blir... mammas tantcykel. kan det bli bättre än så?

fast 10 mil är faktiskt inte så långt egentligen. och vi har en enda målsättning och det är att skratta oss genom rundan, dricka saft och äta bullar och det målet når vi nog ganska lätt.

men jag trodde iaf ALDRIG att jag skulle tillhöra den skara som gör detta frivilligt... även fast jag är från motala!

.. och den 7 juni får vi beviset!

jag har varit på mitt första arbetsintervju och jag har fått mitt första "ordentliga" jobb. och med ordentligt menar jag, ett meningsfullt jobb där jag får göra nåt jag verkligen vill. jag får hjälpa människor som behöver, hjälpa dom till en så meningsfull vardag som möjligt. jag gör nåt jag kommer ha nytta av i framtiden och jag kommer lära mej så frukansvärt mycket. jag är bara så glad och det ska bli så himla roligt.. tack för det!
sofi, jag kommer sakna dig och våra små pauser, oskar, du får kasta majonäs på nånannan och magnus, nu får du hitta ett nya offer. trott eller ej, det jobbet har betytt en del eller vissa människor har betytt och betyder mycket.  mycket som hänt där åren efter studenten, mycket har jag lärt mej och mycket kommer jag aldrig glömma. tack för det. min andra hälft oskar träffa jag ju också, tacka gud för det.


sommaren i kalmar kommer bli bra, det vet jag!


förövrigt är reklamen som går nu om AMF-pension så sjukt rörande.